Jag tror att det här är början på en vacker blogg

Jag som skriver det här heter Franz och jag krisar. För att överhuvudtaget göra det möjligt att ta tag i min situation väljer jag att se min kris som åldersrelaterad. Orsakerna är förstås långt fler och mer komplexa än antalet år jag är fyllda men det struntar jag alltså i. Således, jag befinner mig i en 25-årskris. Och den här bloggen är en beskrivning av mitt sätt att hantera krisen.

Du som läser det här tycker måhända att 25-årskrisen som koncept är något banal, kanske till och med fånig. Men betänk då att för den drabbade upplevs även löjlig ångest som ångest. Nu är det dock inte så illa ställt med mig för tillfället. Jag är på väg uppåt. Eller åtminstone inte neråt. Det sker inte tack vare den här bloggen, den är som sagt endast en beskrivning av mitt sätt att hantera krisen. Själva krishanteringen består av fem månaders utlandsvistelse. Min tanke är att "banalt ska med banalt fördrivas". Därför, enterminscollegestudieriusa here I come!

I det förlovade landet i fjärran väst ska jag skapa mig ett annat liv, så som människor gjort i hundratals år. Men jag drömmer inte om rikedom eller nya sätt att försörja mig och mina närmaste. Inte heller flyr jag undan krig eller religiöst förtryck. Jag söker blott en sak. En ny personlighet.

Märk väl, det är inte så att jag är helt och hållet missnöjd med min personlighet så som den är. Men det finns situationer då jag tror att en annan typ av Franz vore mer framgångsrik. Dessutom, omväxling förnöjer. "Gör om, gör nytt, gör fel" ska vara min devis de närmaste fem månaderna. Och bloggen "Heliga Barbara" kommer att handla om hur väl jag lyckas leva efter den.