Det blev klave

Älskling, vad skulle du säga om jag föreslog att vi letar oss vilse?
Lämna den här ihopträngda stan som två rebeller utan insikt
Jag känner folk i Boston och din pappa bor väl kvar i Des Moines?
Vi singlar slant, packa kan vi göra imorrn


Krona, Carolina. Klave, Kalifornien.
Någonstans grönare, någonstans varmare
Uppe i bergen, nere vid havet. Vart? Spelar ingen roll
Så länge vi är på väg
Någonstans
Tillsammans
Jag har en femma

Krona, Carolina. Klave, Kalifornien.


Vi kan lasta allt vi äger i en snöslaskgrå Statoil-van
Två moderna Moses som söker ett förlovat land
Vi kan köra 64 mil utan att behöva tanka en gång
Vi kör en hel dag, blicken är kort och vägen lång

Krona, Carolina. Klave, Kalifornien.
Någonstans grönare, någonstans varmare
Uppe i bergen, nere vid havet. Vart? Spelar ingen roll
Så länge vi är på väg
Någonstans
Tillsammans
Jag har en femma

Krona, Carolina. Klave, Kalifornien.

Vi måste ta oss härifrån även om vi så måste åka Swebus fucking Express
Fan, vi tröttar ut den klängiga oturen och all jämmerlig gläfsande stress

Krona, Carolina. Klave, Kalifornien.
Någonstans grönare, någonstans varmare
Uppe i bergen, nere vid havet. Vart? Spelar ingen roll.
Så länge vi är på väg
Någonstans
Tillsammans
Jag har en femma

Krona, Carolina. Klave, Kalifornien.

Åh Kalifornien! Åååh Kalifornien!

Ovanstående lyrik tarvar en förklaring. En illsvart juldagskväll 2007 befann jag mig i en djupfryst Volvo 945, på väg till en av Sveriges tråkigaste städer. Regnet var evigt och vindrutetorkarna jobbade i epileptisk takt. Skiva två av tre i boxen Ultimate Country satt i stereon och volymen var hög som sig bör när man färdas ensam i bil. Med tanke på den stundande amerikavistelsen och min ständiga svaghet för romantik och melankoli var det inte så konstigt att en och annan konstig tanke dök upp bakom den frostiga ratten. Som till exempel att "Den här låten är ju fan en av världens bästa! Texten är onekligen ganska simpel men om jag översätter den så är jag övertygad om att det kommer mejslas ut en lyrik som inte låter sig bedömas som annat än storslagen, djup och episk."

Att jag nu delar med mig av mitt verk på bloggen beror först och främst på att jag kan men också för att jag är nyfiken på vad världssamfundet tycker. Själv har jag knappt läst igenom texten. Likt en ung Henrik Berggren vill jag inte fingra på det ursprungligt äkta i konsten. Dessutom ska det ju som bekant gå fort i dessa moderna tider.

So, what say you? Banalt, bananas eller bravissimo?