Som ni kanske läst är manusförfattarnas strejk äntligen över. Imorgon återvänder writersarna till tv och film. Strejken, som gällt ersättning för material på internet, har pågått i flera månader och är ett ständigt samtalsämne här. Först tyckte jag att det verkade något banalt med all uppståndelse kring en tv- och filmstrejk. Man vill tro att att det ska vara arbetare inom mer viktiga samhällsfunktioner, typ industrin, skolan elller kollektivtrafiken, som ska strejka för att folk ska bry sig. Men åtminstone i de kretsar jag rör mig har tv en mycket stor roll. De stora tv-showerna (A Daily show, The Colbert Report, South Park, Family Guy med flera) utgör en kontemporär kanon som det ständigt refereras till. Det påminner lite om Sveriges hylandska enkanalstid (så som jag har fått den berättad för mig) vilket ju är något paradoxalt med tanke på hur många tv-kanaler som finns i USA.
En annan motsägelsfullhet i sammanhanget är att den konkreta påverkan på människors liv som strejken faktiskt haft kanske inte alltid varit så negativ. Novak uttryckte det ganska bra häromdan:
"I hate to admit it but I get SO much more homework done now during the strike."
Och så är det. Det är svårt att göra nåt vettigt eller lägga sig i tid med Daily Show klockan 23 tätt följd av fantastiska Colbert Report. Stephen Colbert är för övrigt den enda som varit minst lika rolig, om inte roligare, under strejken. Som tur är tittar jag i alla fall inte på Conan. Han går på 00.30.
Hur som helst, nu väntar nya avsnitt av The Office och Scrubs! Som vi har längtat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar