Tidsuppfattning

Jag pratade med en vän för ett tag sedan. Han var rådlös. Funderade på att gå i terapi. För tre år sedan tog hans förhållande slut. Sedan dess har han aldrig känt sig riktigt glad. Varenda natt drömmer han om henne och varje morgon vaknar han med en längtan efter att få ha henne nära. Så har det alltså varit i tre år.

Det sägs att "tiden läker alla sår". Detta förs fram som en absolut sanning. Att ifrågasätta det betraktas ungefär som lika dumt som att invända mot att c-vitamin förebygger förkylning. Om man säger att man inte alls tror på tidens läkande kraft möts man oftast av ett suckande snällt leende och en kommentar om att "Ja, så känns det kanske nu. Men det blir bättre ska du se. Tiden läker ju alla sår."

Men finns det någon som egentligen kan styrka detta påstående? C-vitaminens kurerande effekt torde vara ordentligt vetenskapligt belagd men knappast tidens dito. I stort sett all vår kunskap bygger ju på att man har prövat teorier och teser för att kunna bevisa dem. Men finns det någon empirisk forskning som styrker tesen "tiden läker alla sår"? Är det någon som verkligen vet? Ni kanske tycker att det är en trivial och löjlig undran men efter samtalet med min vän vill jag verkligen veta. För hans känslor är varken triviala eller löjliga. Finns det något som talar för att hans färglösa dagar ska ta slut? Och är han ett unikt fall? Eller finns det möjligen fler människor därute som aldrig tycks bli hela igen.

För att förtydliga, jag tror att teorin om att "tiden läker alla sår" kan stämma i många fall. Men jag tror också att i lika många fall stämmer följande teori:

"Tiden är det droppande vattnet som droppe för droppe, sekund för sekund, urholkar hålet i ditt hjärta".



För övrigt skiner solen i Kalifornien! Som vanligt.