Epigon på besök hos frisören (läs hela den exklusiva historien här!)

Skralt bloggande på senaste tiden, jag vet. Men det har inte hänt så mycket. Floatopia var ju galet förstås. Så galet att jag inte ens ids försöka beskriva det med ord. Och av naturligt fuktiga anledningar tog jag inga bilder. En våtdräkt, en läckande graffitijolle, en surfbräda och ett 30-pack Natties var i alla fall ingredienserna. Sen får ni själva försöka föreställa er resultatet.
I övrig väntar jag fortfarande på att den stora nyheten ska rulla in. Förstår inte varför det måste dröja så. Så länge får ni nöja er med mer vardagliga berättelser. Som den om ett besök hos frisören. Här kommer den.

Bakgrund: Jag har inte lagt särskilt stora resurser på min frisyr de senaste åren. En hemmagjord enkel kortklippt variant har dugit alldeles utmärkt.

Nu tänkte jag i alla fall att jag skulle gå till en riktig hårsalong. Om det ska hända något stort kanske man måste slå på stort, resonerade jag typ. Jag vet inte, det var ganska förvirrat. Hur som helst var håret oregerligt och badrummets trimapparat som mina rumskamrater flitigt använder lockade inte. Så hände det sig alltså att jag satte mig på bussen till korsningen Los Pasitos och State där Salon Patin ligger. Bussresan var ett kapitel för sig.

Jag har hittills bara åkt busslinjen från studentområdet till skolan vilken naturligt nog nästan bara studenter använder. Men nu var det en buss genom stan och det här med att det i Kalifornien är normalt att äga en bil fick en väldigt bildlig bekräftelse. På linje 3 till La Cumbre fanns nämligen inte många normala individer. Det var gigantiska magar i lila mjukisdressar, stora kartonger med wienerbröd, håriga födelsemärken i ansikten, gummistövlar (!), gosedjursbeprydda ryggsäckar, enmanskonversationer och diverse konstiga kroppsformer.

Jag nådde i alla fall fram till salongen säker och sund. Där träffade jag min frisör Larry. Det var ett kärt återseende. En timme tidigare hade jag nämligen bokat tiden av honom. Jag och Larry är klassisar, förstår ni. Han är en trevlig man i knappa 40-årsåldern som sitter på datorn bredvid mig i mediadesign-kursen. Han pluggar vid sidan av sitt jobb och kämpar med InDesign och Photoshop som är helt nya för honom. Jag hjälper honom så gott det går. Han är också halvsvensk med en mamma från Örebro och brukar fråga mig om svenska ord han inte använt sedan barndomens somrar i Närke. Larry hade lovat mig en studentrabatt vilket innebar ett pris på 40 dollar. Min dyraste klippning någonsin. Men det var så jävla värt.

När jag kom till salongen bjöd Larry på kaffe och misosoppa. Det visade sig att Larry var gammal punkrock/oi-are och hade härjat runt på klubbarna i 80-talets punkscen i Los Angeles. Så vi pratade musik och bytte bandtips. Hyllade och dissade. Larry gav mig också massa ingående information om hur mitt hår beter sig och vilka tekniker som jag bör använda för att tämja det. Allt var himla mysigt.

Jag hade med mig laptopen för att visa bilder på hur jag ville ha håret. Instruktionerna var enkla:

I want to go for the Moneybrother-look.

Smart tänkt, eller hur?!

Jag blev nöjd. Men ni ska få en chans att själva bedöma Larrys insats.


Som bär! Eller? Vem är vem egentligen?

Slutet gott, allting gott på dagens triviala inlägg.