Mediekritik från en sjukbädd

Går in på Aftonbladets och Svenskans sajter och båda har som toppnyhet fördjupande artiklar om nån incesthistoria i Österrike. Jag har svårt att tänka mig att jag som person skulle skilja mig särskilt mycket från gemene man vad gäller generella intressen men den senaste tidens surfande på svenska nyhetssajter har fått mig att undra. Jag kan inte fatta vem fan som är intresserad av att veta detaljer kring en tortyrkammare i Österrike. Eller vem som vill läsa artikel efter artikel om en försvunnen Engla. För att inte tala om alla ingående rapporter om hennes mördare. Och innan dess hade det hänt något i Arboga som jag precis som i ovanstående fall förstod via rubrikerna att jag inte ville veta mer om. Ingen av dessa nyheter är viktiga. Det är unika händelser som egentligen inte berör någon förutom en liten krets av människor. Men genom den ingående rapporteringen framställs de som samhällsfenomen och skapar en skev världsbild. Mitt sätt att resonera är alltså inte ett uttryck för eskapism. Vissa hemska nyheter (krig, klimatkris, sjukdomar) må vara obehagliga men ändå relvanta för att jag som människa ska kunna orientera mig i omvärlden och få nya nyttiga perspektiv på samhället. Men alla dessa frossande artiklar om vidriga händelser innehåller bara information som kan vara dålig för mig, utan chans till något konstruktivt.

Och det börjar kännas riktigt riktigt behagligt när jag läser att Englas föräldrar vill att begravningen ska direktsändas och att Svt faktiskt överväger "erbjudandet".

Jag blir ledsen när jag ser journalistiken (åtminstone den som de flesta tar del av) misslyckas gång på gång. Har ingen bra förklaring på varför det är så. Flertalet av de journalister som jag känner, och de utgör faktiskt ett ganska stort (och härligt) gäng, är mig veterligen inte extra intresserade av den här typen av händelser. Så vem vill ha det så här? Journalistiken skiter på sig och jag gissar att jag är en av dom som skulle kunna torka men jag har faktiskt ingen lust. Vill hellre fly nån annanstans innan bajslukten fastnar i näsborrarna.

--------
Har spenderat hela dagen i sjukmadrassen med feber. Det ser ut så här:


Tack gode gud för webb-tv. Har avverkat alla avsnitt av årets 100 höjdare och övergick sedan till Babels Norén-intervju som ni ser på bilden. Journalisten inledde med att säga att Norén minsann benämnde henne som en "irriterande reporter" i hans nyligen utgivna dagbok. Sedan ägnade hon en stor del av intervjun åt att visa tittarna att Norén hade rätt. Hon pratade alldeles för länge om dramatikerns relation till recensenter vilket torde vara ganska ointressanta för de flesta. Dessutom pratade hon extremt långsamt, vilket förmodligen skulle signalera kulturell eftertänksamhet men blev löjligt då det var uppenbart att frågorna var noggrannt förberedda. Senare delen av intervjun var dock intressant och jag gladdes åt Noréns nyanser, hans ambivalens och ovilja till enkla svar på frågor om hans liv. Jag har naturligtvis inte läst ett ord av Noréns dagbok men är övertygad om att en läsning av den väcker oändligt fler tankar om hur det är att vara människa än vad en biljon Engla-artiklar kan göra.

Elitist?
Javisst.

Till sist, i en förbiflimrande rubrik ser jag att Anton Abele ska vårtala på Skansen.
Snälla någon, skjut mig.