onsdag 26 mars 2008

Framåt är bakåt och bakåt är fel (eller hur det nu var)

Jag kollar givetvis min jobb-mejl även om jag har tjänstledigt. Och nyss hade nedanstående pressmeddelande trillat in. Trodde det var ett skämt först. Men icke. Och nu sitter jag här och funderar... Känns det här verkligen som ett fräscht koncept?


Det syns mig som detta pressmeddelande bara väntar på att bli omvandlat till ett bra och intressant diskussionsämne i Lantz i P1. Man kan ju alltid önska. Men måhända är målet lite väl öppet? Dessutom ser jag ju faktiskt helst att det här företaget inte får mer reklam än vad det redan fått i denna blogg. Min läsarkrets är ju betrodd som varandes mestadels vettig. Historien har ju visat att det tyvärr inte kan sägas om alla Annikas lyssnare.

1 kommentar:

Fredrik Olsson sa...

Kära, älskade Franz.

Jag vill bara förtälja följande:
Håkan Hellström har spelat på din elgitarr.
Han har repat inför sin turné, iklädd din elgitarr.
Jag tänkte be honom signera instrumentet ifråga...men det blev för rörigt, så jag fick inte tillfälle.
Därför att Håkan Hellström är numer ett maskineri som är gigantiskt.

Så här:
För cirkus tre månader sen bokade jag honom till programmet, hans manager och jag höll kontakten ungefär varannan vecka.
Exempel: I slutet av januari bestämdes det att han skulle komma till oss och ljudchecka 10.45. Pip.
Den här tiden bestämdes alltså två månader innan själva framträdandet. I jämförelse med Magnus Tingsek vars management är supercoola, och liksom "okej, ni vill att han ska spela i programmet, vi kör ner och hämtar honom, när vill ni att han ska spela?"
"På fredag", säger jag.
"Okej, om en vecka alltså. Det är lugners"
Men Håkans management behövde alltså 3 (tre) månader på sig för samma sak.
Sen höll dom på att sjabbla bort allt, mer om det när du kommer hem.
Men hur som helst.

En vecka innan han skulle till oss ringer hans management till oss och vill ha tillgång till studion ett par timmar innan det ska till och ljudcheckas inför programmet. Och det här visar sig senare vara för en massa andra spelningar än den han ska göra i vårt program.

Håkan med band kommer till studion (då har redan TVÅ olika transportföretag burit in och riggat upp trummor, stärkare, guror, bas o.s.v. dagen innan) tidigt på fredag morgon. Dom har med sig TVÅ skivbolagsmänniskor och ska börja repa.

Då får jag ett samtal: "Tja, Fredrik. R här. (R är en äkta skivbolagsmänniska) Grabbarna behöver en elgura till och ryktesvägen har jag hört att du har en på redaktionen??!!"
Javisst, säger jag. Mattias gitarr har jag inte hunnit ta hem än.
R kommer upp och hämtar den, tar ner den, Håkan spelar i ungefär två timmar på din gitarr.

Mannen. Fattar du?

Jag vågar just nu inte röra strängarna på din gitarr, den står här hemma. Vad ska jag göra? Får jag fortfarande låna den?

Hursomhelst. Du saknas mig.
Kram.