Jag väljer den glada tjockisen!

Att gå in i en amerikansk matvaruaffär är fortfarande en förvirrande, lätt omtumlande upplevelse. Jag har ännu inte lärt mig att avkoda alla förpackningar vilket innebär att jag måste gå nära och läsa på en fruktansvärd mängd varor för att hitta det jag söker. Medan min amerikavänner rullar runt med kundvagnen i en invand runda svischar jag fram och tillbaks oräkneliga gånger innan jag hittar soyan eller buljongtärningarna som jag letar efter. En gång trodde jag att jag skulle dö av utmattning under jakten efter pesto. Till slut gav jag upp.
Jag har insett att en hel uppväxt har lärt mig logiken i svenska mataffärers olika avdelningar och svenska varumärken kan jag känna igen på långt håll. Men här är jag alltså helt novis.

Det är inte bara läsandet och flängande som tröttar ut mig. Ett överdåd av färger skriker mot mig från hyllorna. De amerikanska förpackningarna är oftast gräsligt fula med knasiga typsnitt och knäppa färgkombinationer. Jag får ont i huvudet ju. Men det finns undantag. Små guldkorn bland fulheten. Varje morgon när jag öppnar skafferiet för att göra min havregrynsgröt möts jag av en välmående åldrad man med ett vackert leende. Det är Quaker-mannen som önskar mig good morning. Han finns på havregrynsförpackningen som i det här fallet är en rejäl cylinderformad pappburk och inte en trist papperspåse. Quaker-mannen skänker en känsla av lyx till något så vardagligt som frukostgröten. Jag gillar quaker-farbrorn, det gör jag. Och jag tror han gillar mig. I alla fall är det så jag tolkar hans leende.

Hur skulle ni själva vilja starta er morgon?

This way?

Eller så här?


Jag vet vad jag väljer...