Det var ganska längesen jag föll så omdelbart för någon artist som jag gjort för Joe Purdy de senaste dagarna. Jag har nämnt honom tidigare här i samband med bra reklamlåtar. Nu har jag lyssnat på flera av hans plattor. Och då menar jag hela digitala skivor. Inte enstaka filer. Att lyssna på skivor som är en välkomponerad helhet är ovanligt för min del numera. Det är ju så lätt att göra den där playlisten.
Joe Purdy är hur som helst en soloartist i någon form av americana-tradition. Det är avskalat, enkelt och underbart melodiöst. Melodier! Bara en sån sak. Joe Purdy kan få en att känna sig vemodig och lättad på samma gång. Med en innerlighet nog för två lättar han ens börda (vad den nu än månde vara) en aning. Av någon anledning associerade jag till Winnerbäck för några sekunder under lyssningens början. Kanske var det för att soundet liknade Daugava lite, med piano, gitarr och banjo. Men han är i så fall en yngre, mindre gnällig och mer energifylld Winnerbäck. Som sjunger betydligt bättre och på engelska. När jag närmare tänker efter är det nog skägget som utgör den största likheten med Lasse Dubbelve. Och ska jag vara riktigt ärlig är Joe Purdys skägg mer likt Jens Backs ansiktsprydnad, LWs ständiga pianist i Hovet.
Min förvirrade poäng här är i alla fall att Joe Purdy är sjutusans bra. Generös är han också. På hans hemsida kan ni lyssna på hans skivor. Jag rekommenderar att börja med "You can tell Georgia".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar